Fler foton från Ytterkvarn i Skattmansöådalen som för övrigt återfinns i Enköpings kommun.

Här kommer ytterligare några foton från gruvan i Torsåker. Det är foton inifrån dagbrotten (så långt vi fick gå ner, det finns ytterligare ungefär 190 meter brutet under där vi gick men där är det vattenfyllt).
Sen fick vi ta trappan upp – drygt 200 trappsteg i en jättebrant trappa. Så även om gruvturen inte ger mycket motion i sig så gjorde trappklättringen det. Det hela avslutades på toppen av Storberget och sen fick man knalla ner en bit för att återlämna hjälmarna. Den som inte vill gå i trappan kan givetvis gå tillbaka genom gången igen.
Stollgången leder fram till det som var gruvans dagbrott, det vill säga en gruva med öppning upp i friska luften där malmen bryts direkt från markytan. Här vattenfylldes dagbrottet varför man byggde Stollgången för att tömma brottet på vatten.
Stollgången när vi hunnit ungefär 180 meter in under berget. Väldigt enkel att gå i med slätt underlag och i vart fall skaplig belysning, så såg det nog inte ut när det arbetades här! Bilden bredvid säger en del om värmen i Stollgången, stenarna speglar sig fint i isen. Det var med andra ord riktigt ruggigt och varma kläder rekommenderas om du tänker dig ett besök.
Sen kom man in till det första dagbrottet, eller om det möjligen är första delen av samma dagbrott. Oavsett vilket så var det riktigt vackert! (klicka för större bilder)
Idag blev det en tur till Torsåker och den gruva som finns i Storberget. In till gruvan (dagbrotten) leder Stollgången. I galleriet här nedanför kan ni se de kvarlämnade maskinerna utanför och ingången till Stollgången.
När du står utanför ingången, även om det är en bra bit dit, kan du känna isande kalla vindar komma mot dig. Och jag kan upplysa om att det var isande kallt där inne också!
Mitt ute i ingenting – om nu skogen räknas som ingenting – vid något som jag tror är en gammal skjutbana hittade jag riktigt vacker graffiti. Skaparen själv ansåg tydligen att hans stordåd uppnått viss verkshöjd med tanke på copyrightsymbolen!
Säga vad man vill, men nog lyser det upp litegrann i skogen!
Som ni som brukar kika här redan vet har jag en liten fallenhet åt att fota skrot – men visste ni att skrotgenen går i arv? Även om studien får betraktas som högst ovetenskaplig så måste så vara fallet! Eller hur ska jag tänka när sonen sökt – och kommit in på – arkeologprogrammet vid Uppsala Universitet?