Regnet och rusket vill inte riktigt ge med sig, men det har ju sina fördelar det också! Gott om kantareller för den som gillar sådana. Jag är själv ingen stor kantarellfantast men det finns det andra i familjen som är. Eftersom jag rör mig mycket i skog och mark med hunden och dessutom tycker det är kul att plocka kantarellerna så är jag numera kantarelleverantör av stora mått!
Gjorde ett litet besök till ett närbeläget naturreservat. Där kom jag klättrandes uppför en bergknalle och där mötte mig – naturreservatets väktare! Ett litet foto av sjön de vaktade får ni på köpet.
Här kommer ytterligare några foton från gruvan i Torsåker. Det är foton inifrån dagbrotten (så långt vi fick gå ner, det finns ytterligare ungefär 190 meter brutet under där vi gick men där är det vattenfyllt).
Sen fick vi ta trappan upp – drygt 200 trappsteg i en jättebrant trappa. Så även om gruvturen inte ger mycket motion i sig så gjorde trappklättringen det. Det hela avslutades på toppen av Storberget och sen fick man knalla ner en bit för att återlämna hjälmarna. Den som inte vill gå i trappan kan givetvis gå tillbaka genom gången igen.
Stollgången leder fram till det som var gruvans dagbrott, det vill säga en gruva med öppning upp i friska luften där malmen bryts direkt från markytan. Här vattenfylldes dagbrottet varför man byggde Stollgången för att tömma brottet på vatten.
Stollgången när vi hunnit ungefär 180 meter in under berget. Väldigt enkel att gå i med slätt underlag och i vart fall skaplig belysning, så såg det nog inte ut när det arbetades här! Bilden bredvid säger en del om värmen i Stollgången, stenarna speglar sig fint i isen. Det var med andra ord riktigt ruggigt och varma kläder rekommenderas om du tänker dig ett besök.
Sen kom man in till det första dagbrottet, eller om det möjligen är första delen av samma dagbrott. Oavsett vilket så var det riktigt vackert! (klicka för större bilder)
Idag blev det en tur till Torsåker och den gruva som finns i Storberget. In till gruvan (dagbrotten) leder Stollgången. I galleriet här nedanför kan ni se de kvarlämnade maskinerna utanför och ingången till Stollgången.
När du står utanför ingången, även om det är en bra bit dit, kan du känna isande kalla vindar komma mot dig. Och jag kan upplysa om att det var isande kallt där inne också!
Regn och rusk på förmiddagen vilket resulterade i en tur till Enköping (av alla ställen). Ett besök på Godisgallerian gav oss en lite lättare plånbok och en hel del onyttigheter bars hem! Det påstås att det ska finnas fler än 1 000 olika godissorter här, sant eller inte – många var det i alla fall!
Mitt ute i ingenting – om nu skogen räknas som ingenting – vid något som jag tror är en gammal skjutbana hittade jag riktigt vacker graffiti. Skaparen själv ansåg tydligen att hans stordåd uppnått viss verkshöjd med tanke på copyrightsymbolen!
Säga vad man vill, men nog lyser det upp litegrann i skogen!
Den ser lite oansenlig ut och väcker ingen större uppmärksamhet där den står precis på kanten mellan trädgård och skogsmark! Men på nära håll är den faktiskt uppseendeväckande vacker.
Som ni som brukar kika här redan vet har jag en liten fallenhet åt att fota skrot – men visste ni att skrotgenen går i arv? Även om studien får betraktas som högst ovetenskaplig så måste så vara fallet! Eller hur ska jag tänka när sonen sökt – och kommit in på – arkeologprogrammet vid Uppsala Universitet?
Nu är det snart en månad sedan vi kom hem från Malta! Det känns som om det var längre sedan och som om det snart är dags för ett återbesök. Till dess jag får tid och möjlighet till något sådant (det finns ju många andra ställen jag vill också till också) så får jag nöja mig med att återuppleva det hela genom mina foton. Här kommer några gatufoton från Malta, som vanligt har ni förmodligen sett några av dem förut men många av dem är ”ovisade” här på bloggen!
Annes foton 