Skrotgenen går i arv

Som ni som brukar kika här redan vet har jag en liten fallenhet åt att fota skrot – men visste ni att skrotgenen går i arv? Även om studien får betraktas som högst ovetenskaplig så måste så vara fallet! Eller hur ska jag tänka när sonen sökt – och kommit in på – arkeologprogrammet vid Uppsala Universitet?DSCN5383

20 reaktioner på ”Skrotgenen går i arv

    1. Ja det är kul för honom att han kom in! Uppenbarligen är det så 🙂 Men han har nog alltid varit mer intresserad än jag – jösses vad många stenhögar jag har tittat på i allehanda länder medan han växte upp 🙂

      Gillad av 1 person

        1. Jo jag har förklarat det några gånger… men men, nu har han nog hamnat på rätt plats och jag slipper se stenhögar (tänkt dig att glo på stenhögar, på ett öppet fält när det är 40 grader i skuggan och någon skugga inte finns… då var jag nog rätt nära att svimma tror jag – ha ha)

          Gilla

          1. Jaa du, jag är ju tacksam att vi inte var på resa i sån värme när min var mindre. Han hade nämligen egenheten att stå och glo på avloppsbrunnar i var gathörn. Vi hade normalt en tio-minuters väg hem från dagmamman men kunde ha göra två timmar hem – jag ljuger inte! Så jag kan känna igen mig en hel del ändå i din beskrivning!!

            Gillad av 1 person

    1. Tackar för sonens räkning. Jag hoppas att det kommer att kännas som en trevlig utmaning för honom! Just nu är han bara nöjd över att ha kommit in 🙂

      Gilla

  1. Stort Grattis säger jag med !! Låter väldigt spännande för sonen din och självklart även för dig. Gamla ting ska man inte försumma. Tvärtom, de bär en historia, kanske inte alltid så lätt att finna. Förhoppningsvis är din son tålmodig 😉 Din bild är hur bra som helst 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Tackar! Ja tålmodig är han den gode sonen, ingen kan sitta och pilla i timmar som han 🙂 Sen blir det tufft med studierna så klart, men det hör ju till!

      Gilla

Lämna en kommentar